
Hey there
Jag heter Iida (iida) och jag spenderar mitt liv med min kära make och fyra vildpotatisar som också är kända som sphynx-katter.
Jag började leta efter information och självständigt studera hemligheterna bakom råfodring redan i god tid innan vår första katt kom till huset. I början snurrade det bara i huvudet och allt kändes alldeles för svårt, men så småningom började saker och ting klarna.
Jag tog examen från utbildningen till Råutfodringsinstruktör® och nu pågår mina studier till Hundens näringsterapeut®-utbildning. Låt inte namnet lura dig, största delen av informationen gäller även katter. Jag håller dagligen ett öga på ny information och följer utvecklingen inom råfodring.
Namnet Kenonai Raw kommer delvis från japanska, där en hårlös katt kallas ke no nai neko (毛のない猫) och raw syftar självklart på råfodring. I det här namnet förenas min kärlek till mina hårlösa vildpotatisar och min passion för att ge dem den bästa näringen.
Mitt mål är att uppmuntra kattägare att förbättra sina älskade husdjurs, både håriga och hårlösa, kost och ge ägarna verktygen att börja sitt eget äventyr med ett gott humör.
Varje katt förtjänar det bästa, och enligt mig är en artspecifik kost nyckeln i detta avseende.
Ritchie Ra

Ritchie är familjens OG, den ända och rätta räärää. Denne herre anslöt sig till vårt hushåll som femåring den 18 december 2022, i ett så kallat "test" om vi är kattmänniskor eller inte. Och så blev det, vi förälskade oss så mycket i denna lilla läderboll att resultatet blev ett starkt ja, vi är kattmänniskor.
Ritchie är, rätt och slätt, ibland en svår personlighet. Om andra katter kommer för nära är svaret mummel och till och med fräsande, men ändå utan vänner mår Ritchie inte lika bra. Å andra sidan kan man mycket väl hitta Ritchie sovandes i samma bädd som Dio utan ett bekymmer i världen.
Ritchie älskar mat, särskilt den ohälsosamma maten. Om man inte passar sig, kan kvalitetskontrollmästaren sno en pommes frites eller en bit bröd från tallriken. Så länge det finns något gott framför honom, så skrämmer inte ens att behöva gå och tvätta honom lika mycket som när det inte finns något.
Den här herren håller på med "Mace to the face", som vi kallar det tillsammans med min man. När det är dags för frukost, kommer Ritchie målmedvetet och ropande in i sovrummet, hoppar framför ansiktet och kör igång. Skallen rakt in i ögonhålan eller näsan. Den här beteendet har fått det namnet just på grund av att känslan motsvarar att få ett knytnävsslag med kraft direkt i ansiktet. Samtidigt som han väcker oss på ett mindre skonsamt sätt, är hela hans spinnade maskineri i full gång.
Ritchie har starka gränser för var han får bli rörd och vilken typ av ömhet han accepterar, men överlag är Ritchie en väldigt människokär katt och gillar även en mer kraftfull typ av gosande, så länge den som ger det håller sig till rätt ställen när de krafsar honom.
Dio

Dio kom till huset när han var cirka 7 månader gammal, en liten spinkig katt, den 26 februari 2023. Av alla våra katter är Dio mest som en hund, han har nästan oändlig energi. Enligt Dio är min man världens bästa människa, och han älskar honom på ett helt annat sätt än mig. Rent ut sagt, pappa är bäst. Det är verkligen härligt att min man också har "sin egen katt", eftersom det ursprungligen var min idé att skaffa katt.
Dio är ett utmärkt exempel på de bästa egenskaperna hos sphynx-rasen. Rent tekniskt sett är Dio en elf, en sphynx med böjda öron, men Dions öron är faktiskt rakare än vad som är typiskt för en elf-katt. Böjda öron eller inte, Dio är en social varelse, pratar mycket och bryr sig inte det minsta om Ritchies muttrande.
Som tur är äter Dio nästan vad som helst och är öppen för allt nytt som sätts framför hans nos. Övergången till råfoder gick utan problem, så det fanns ingen övergångstid från industriell mat för Dio. Den enda nackdelen är att Dio inte ofta tuggar sin mat ordentligt utan äter med metoden chomp-chomp-gulp.
Dio är också en katt som söker närhet, så varje dag kan man hitta hans bakdel parkerad tätt intill ens öra när han bestämmer att det är dags, eller så kräver han att få komma upp i famnen och bli ompysslad. Särskilt i min manns famn. Dions speciella vana att trycka sin egen nos i en människas näsborrar när han är på särskilt kärleksfullt humör slutade inte när han var en kattunge, utan fortsätter än idag.
Cozy

Cozy, som kom med i gänget den 6 juni 2023 vid cirka ett års ålder, är en av två våra katter som vi har hämtat från uppfödaren. Egentligen besökte vi Cozy och blev förälskade i honom redan i december 2022, innan vi ens visste om Ritchies existens, men då fick han inte följa med oss hem. Cozy är en väldigt känslig själ, men samtidigt lite klumpig på det sätt som orangea katter ofta är. Cozy är kärleksfull, söt och kommer varje natt och kryper ner under täcket för att sova i famnen. Hans självförtroende har vuxit ordentligt, vilket är bra eftersom Ritchie kan vara en riktig mobbare.
När vi skaffade vår första kattlöphjul, visade det sig att Cozy är en passionerad tränare. Medan de andra fortfarande funderade på om det här var något att ha, så tog Cozy varv efter varv. En annan sak som entusiasmerar Cozy är tunnlar och att gräva sig under knastrande saker. Därför har han i bilden dragit fram bakplåtspapper på golvet och bestämt sig för att "Det här är bra".
När det gäller mat är Cozy en väldigt utmanande fall, både då och till viss del fortfarande. Herren var van vid friutfodring och industriell mat. Att helt övergå till råfoder tog nästan två månader genom många steg, och även då var det bara vissa ingredienser som han gillade, medan han rynkade på nosen åt andra. Nu har jag lärt mig vad som får Cozy att ens smaka på nya saker, och mångsidigheten på tallriken har vunnit.
Hanabi

Hanabi är den nyaste medlemmen i gänget, en bambino sphynx, och dessutom den enda tjejen. Jag hämtade Hanabi direkt från uppfödaren i Bulgarien den 6 september 2024. Flygresan var spännande och ganska tuff för mig, men Hanabi klarade provet utmärkt. Hon orsakade dock en del utmaningar när hon kom hem. Hennes mage var lös under lång tid, nästan två månader, innan jag förstod vad som var problemet: Hanabi behöver en enorm mängd fiber jämfört med pojkarna. Jag hittade en lämplig lösning för att lugna hennes tarmar, och efter det har allt gått som jag ursprungligen förväntade mig. Hon hann dock utveckla ett sekundärt problem på grund av en tarminflammation, ett utslag på nacken, men även det är nu under kontroll med rätt behandling och börjar bli bättre. Men det var inte allt. Hanabi förstod inte först hur man använder en kattlåda med sand. Den var visserligen rolig att smaka på (jag använder sand gjord av gräs, utan doft). Enbart en ritilkattlåda gick dock bra för henne att använda. Till och med kattinfluensan hann vi alla få efter höstens busande utomhus.
Hanabi är precis som uppfödaren beskrev henne. Lite envis, men jämn i sitt sätt. Hon stressar inte över småsaker utan gör saker på sitt eget sätt. Därför gav vi henne namnet Hanabi, vilket betyder "fyrverkeri" på japanska. Om pojkarna börjar busa för mycket, sätter Hanabi definitivt stopp och säger till hur saker och ting ska vara. Hon är en liten prinsessa med en spinnande motor som alltid går på högsta varv, en liten donits, en femstjärnig bulle-bakare och en väldigt ivrig tvättare. Den sista egenskapen är inte riktigt så charmig som man kan tro. Det är inte särskilt trevligt att vakna klockan fyra på morgonen med en katt som tvättar armen så mycket att den blir rå i hyn. Självklart går det inte att bli arg, utan man får försöka distrahera lilla damen med klappar och strategiska byten av täckets hörn.
Hanabi övergick till råfoder direkt efter avvänjningen, vilket var en av anledningarna till hennes uppfödares val. Nästan allt som har satts framför hennes nos har gått ner. Enligt uppfödaren har "Hanabi en tyst passion för mat". Det enda undantaget är fisk. Färsk fisk går inte ner för Hanabi, oavsett vad man gör. Frystorkad nors däremot går bra. Det verkar vara en fråga om textur och smaken på den färska fisken.